Lördag

Jag känner att ensamheten är min vän i kväll. Inte ömsesidigt. Men uppenbart. Jag hatar när ensamheten faktiskt gör sig påmind. Jag älskar självständigheten och allt det där. Men ensamheten är bland det värsta. Det blir som en klyfa mellan mig och världen. I vepskap så finns ju alla inom kilometer. Men det är som att jag är oförmögen att slå ner ensamheten. Den håller mig i ett fast grepp och på något sätt så känner jag den så bra. Det är ingen trygghet. Trygghet är något annat. Det är som ankare. Ensamheten är inte ett ankare. Åtminstone inte mitt ankare.

Jag kan förundras över hur det känns här inne. Hur äklad jag lätt blir utav livet. Det är som att mitt psykesviktar. Jag kan liksom känna att det finns något olöst som jag inte kan ta på. Fast hur löser man något som är olösligt? genom lås. Som ett fängelse. Jag tycker det är förfärligt rent utsagt. Men vad fan kan jag säga om det? det är svårt att lösa något man inte ens vet vad det är? Det är nog det jag är mest rädd för. Att falla ner i avgrunden. den avgrund som finns i en del av min kropp, själ, hjärta. En del jag inte vill ha. Där bor det känslor som ingen ens har hört. För jag vet inte hur man skall förklara känslor? Jag finner inga ord, låtar, filmer, konstverk, kläder, kyssar, kärleksrelationer, knullkompisar, vindar, träd, studier eller yrken som faktiskt kan låta sig förstå detta.

Hatar och känner en enorm kärlek till mitt olust. Jag gillar att inte finna lycka det ultimata och jag gillar att inte finna olycka passionerat. Jag gillar att inse fakta. Och försöka gå vidare in i ljuset.

http://zinartra.tumblr.com/

Finns lite mycket som är verkligt och overkligt.

Lördag

vi drömmer om att fly. men det blir aldrig av. Inte för att vi inte vet bättre. För det gör vi. Men för sanningen kan skada lögnen och lögnen är lika med friheten om trygghete.
Jag önskar många gånger att jag var som du. Att jag inte kände den där stora känslan utav att döden alltid ligger tätt inpå. Fast jag vet att den ligger brevid oss på natten, sitter brevid oss på bussen. Men det blir som en parodi på ett sjättesinne. För hur skall vi orka finnas om finnas aldrig blir större än en buss tur i natten?

Jag vill inte att det skall upptäckas, inte ens diskuteras. Vill att det skall få ligga där i djupet och hån skratta åt hur vi förlöjligar en television i färg.

Godnatt.

Måndag

ÄR SÅ IRRITERAD! Och mest av allt är jag irriterad på mig själv pgr av att jag är irriterad. Jag typ älskar att slita just nu. Men at the moment känns det som att det egentligen inte ger mig ett skit. Känns som att de människor som jag har pratat med de senaste dagarna liksom skrapar trisslott och sedan har de vinst. AAAAAAAAAAAH. SLUTA VARA EN TÖNT SOFIA!

Har iallafall suttit och läst förundersökningar på styckmordet och på ett våldtäcktsmordet. Suttit och läst alla ord. Sitter i smyg och pusslar. KALLA MIG sofia GW zinatra. Och i bakrunden har Oslo rättegången varit. Jag är verkligen en nörd. en riktigt töntig nörd iall den bemärkelsen. Känns sämst att läsa förundersökningar när jag egentligen skall skriva om hjärnsubstans. ÄLSKA!

Fan vad tråkigt att läsa detta. HEJDÅ.